lördag 1 november 2014

En fruktansvärd dag med så mycket kärlek...

Alla helgons dag... dagen då man anstränger sig lite extra för att ta sig till gravar där nära och kära ligger begravda. Och få tända ljus. Men även en dag då man får en extra tankeställare och en extra möjlighet att se de levande. På resan upp till Älvsbyn och mammas grav hann vi även helt kort med ett besök hos en av mina underbara mostrar. Och det är alltid så, ett kort, men kärt besök. Men på vägen hem kommer saknaden. Saknaden efter mamma är självklart, men minst. Saknaden efter moster vi nyss lämnat, moster vi inte hann träffa, lillebror med snart treårig son som vi ALDRIG träffat. Och stora lillebror i Knivsta som vi hann träffa i sommar men vars familj vi missade då de åkt på nöjesresa. Alla gamla vänner vi aldrig besöker. Jag saknar dem. Jag saknar er. En sån här dag så jag fått prata lite med mamma och tända ett ljus... där på den där platsen där hon ju egentligen inte finns kvar längre... så saknar jag er så mycket!!! Jag hoppas att vi får träffas snart, mycket snart. Många kramar och mina tankar skickar jag ut till er fina som lever!!! Och till de som lämnat oss, allt för många och allt för unga... min lilla mamma... jag saknar dig så mycket!!! Hoppas ljusen lyser upp för dig vart än du är nu... och att du känner att vi tänker på dig!

2 kommentarer:

  1. Så underbart skrivet älskade Anna. Jag är så glad och tacksam att jag fick träffa er idag och få kramar så jag klarar mig ett tag. Alla borde vi tänka lite mer på att vi inte lever för evigt och ta vara på varandra medans vi kan ty en dag är det försent och då har vi bara minnen och saknad kvar. Hoppas vi kan träffas lite mer mot julen och att vi då är lediga både jag och Jonas för det har ju slumpat sig så att vi båda jobbat nu dom senaste gångerna så det fått bli snabba besök....men underbara och älskade besök :) Kramar i massor från moster som är så tacksam att jag hann få träffa er igår .

    SvaraRadera
  2. Visst är det tråkigt och konstigt här i livet att man inte hinner träffa sina nära och kära, men tiden liksom inte finns eller vad det nu är.

    SvaraRadera